In this post, I build a theory as to why it is incredibly rude to ask a Swede which party they voted for in the last elections. Something to do with the size of the public sector and the size of the dominant party — I’m not quite sure myself.
One annoying side effect, however, is that this reluctance to state a clear political position makes it hard to argue politics over here. Imagine having a political debate with a Brit who is trying to avoid giving away whether he is Labour or Tory.
Luckily, Swedish bloggers are a self-selecting group of opinionmongers, so among them this trait is less pronounced. And among Swedish SAIS friends, this trait was stomped out through years of ridicule.Jag har upptäckt en stor tabu i svenska samhället. Och jag har även en teori varför tabun finns. Jag har redan förklarat min teori till några svenska kompisar och de tycker att jag möjligen har rätt — och de säger aldrig sån saker, även om jag har rätt. Då får ni förklara varför jag har fel.
Tabu kan förekomma i alla sociala situationer, även mellan gamla vänner, men säkert på fester i Stockholm, när man pratar med människor som man känner inte så bra. När jag möter människor, tycker jag om att prata om politik. Och när jag pratar om politik, brukar jag fråga, “På vilket partiet röstade du förre valet?”
Det är jättesvårt att få ett svar på det. Många säger att det är en hemlighet. Och så började jag fundera. Man röster i hemlighet som garanti att man inte ska lida på grund av sitt val. Men det skulle väl aldrig hända i Sverige at man lider på grund av en offentlig röst, eller hur?
Hur. Här är min teori. Det börjar med anmärkningen att, som i alla länder, bästa anställningar i den Svenska offentliga sektorn är politisk anställd. Nu kommer två statistiker: Sveriges största parti — Sossar — fick 40% av röstar på valet, och 56% av svensk BNP kommer från den offentliga sektorn — båda siffror är högre än genomsnittet i andra länder. Det betyder att i Sverige, för flera människor än annanstans, framgång på jobbet menar att man måste stöda eller låtsas att stöda partiet som kan ger framgången — Socialdemokraterna. Kanske betyder det att man är partimedlem, även. Men: Även om på UD eller SOS man tror att du är Sossar, röstar du på Folkpartiet. I hemlighet, självklart.
Det är inget problem så länge det finns inga utlänningar som ställer oartiga frågor. Svenskar, som är artiga, skulle aldrig ställa varandra frågor om svaret möjligen behöver en lögn. Och därför är frågan tabu.
Finns lösning? Javisst. Ställa frågan på en annan sätt, så att man inte behöver ljuga: Till exempel, nu frågar jag: “Hypotetiskt, om Socialdemocrakterna inte funnits, vilket partiet skulle du stöda?” Det funkar lite bättre.
I think your theory is way wrong, but I don’t really have one to counter it.
I suspect this has much more to do with the Swedish reticence to tell you any personal information up front, than with the actual sociopolitical landscape. For all their dominance throughout the last century, it’s never (in my lifetime, at least) been cool or mandatory to be a Social Democrat.
Oh, and BTW – the abbreviation is S, not SD (the latter is used for Sverigedemokraterna, which is why the distinction is important).
Ah. yes. I knew that. I’m correcting it.
Perhaps its because most of the people at these parties work at UD and know each other, and in those circles your affiliation matters.
“Imagine having a political debate with a Brit who is trying to avoid giving away whether he is Labour or Tory.”
I’m not sure that such a feat is possible.
I have noticed a reluctance on the part of Swede’s to engage in political discussion.
I asked my colleague just now and she believes it has more to do with left and right. If you vote for S you can loudly proclaim this, ot at least have less of a problem doing so. If however you lean more to the borglig side you tend to keep your trap shut because you may vote for any of the blue parties as the situation or inclination suits. People are more pragmatic and have no desire to expose this publicly when politics is meant to be about ideals.
I wonder if she’s right.
Talking politics among people, is best when its not mixed with politics from different parties…so if you are interested in politics then you should by the reactions or comments you get … have a pretty clear picture on what party the person votes for…but then again…why is that so interesting? To judge a person by what party he votes for? Better to have an open discussion where people can if they want state what party they vote for…and trust me they will…if they think they should…
I think this is a consequence of the Swedish love for consensus. Most Swedes hate disagreement and love normality. Let’s say you’re a Moderate. If you tell a stranger that, there’s a 20% chance he will also be one and you can have consensus and all is well. Of course, there’s an 80% chance he’s not and, horror of horrors, you have a difference of opinion. Since you are a Swede, you are now bound to have a long and tedious argument, trying to reach some consensus (which of couse is very unlikely to be achieved when it comes to political ideals). Failure to reach consensus often results in anger, and in the worst case you’ll end up disliking eachother. Better just avoid the topic and keep the peace.
Of course, for a Social Democrat, the chances for instant consensus are much better, almost 50-50, so they aren’t as reluctant as others to reveal their voting preferences.
I think this guy has it just about right:
http://www.sweden.se/templates/Article____4822.asp
In my experience, what you’re saying is true, but only regarding people above the age of, say, 40.
Hej! Jag tror inte att din teori stämmer. För svenskar är integritet viktigt och att respektera andras integritet är vanligt folkvett. Att diskutera val och politiska partier är självklart vikitig men det gäller att känna när och vem man kan fråga om t.e.x. röstning. Vi har växt upp med att detta är något mycket personligt som man har rätten att hålla för sig själv.
Vad gäller din idé om att det handlar om att vara lojal mot arbetsplatsen… har du träffat någon annan folkgrupp som är mindre lojal eller mer ifrågasättande av auktoriteter?
Nej, kul fundering men du har helt fel, sorry!
another somewhat already validated theory is based on swedish post-WW2 history, and particularly the “IB affair”. Basically, Sweden had it’s own version of STASIs information collection on political affiliation. That was IB (or InformationsByrån), a mish-mash of military and civilian espionage upon the swedish population looking to root out revolutionary contingents. Lots of procommunist/socialist (and others) lost their positions at work in the 50s-70s solely because of political ‘misbearings’. Like STASI , IB used a vast network of informants that befriended their collegues and later reported on them.
So, for certain people, asking them about their political beliefs brings out bad memories of past experiences.
the IB affair is what made Jan Guillou famous, btw, together with Peter Bratt he busted the whole IB-affair into the open in 1973.